Skrift och Tradition
Satsen förutsätter att apostolisk Tradition, kyrklig överlämning eller utombiblisk läroförmedling har normativ auktoritet vid sidan av Skriften. Frågan gäller hur en troende kan hålla ihop respekt för kyrklig auktoritet med personlig övertygelse, bibelläsning och relationen till andra kristna.
Vad problemet kan innebära
Det här problemet omfattar 8 poster. Sidan lyfter fram vad som står på spel när en katolsk formulering möter bibelläsning, protestantisk erfarenhet och personlig övertygelse.
Problemet förekommer särskilt inom Uppenbarelse, Skrift och Tradition (6), Kyrkligt liv, undervisning, liturgi och institutionell praxis (2). I materialet rör det ofta Autentisk men icke-definitiv lära (6), Rent disciplinära normer (2).
Exempel
Här nedan ges några exempel på trossatser som kan vara svåra för andra kristna att acceptera. En mer fullständig lista över problematiska trossatser finns på sidan Start.
Den heliga Traditionen överför allt som bidrar till Guds folks liv och tro
Kort beskrivning: Traditionen är ett verkligt medium för trons vidareföring.
Konsekvens: Detta är officiell katolsk undervisning, även om det inte alltid är en dogm: traditionen är ett verkligt medium för trons vidareföring. I praktiken kan läror, liturgi och fromhetsformer försvaras genom kyrkans överlämnande även när de inte står uttryckligt formulerade i NT. 2 Thess 2:15 och 1 Kor 11:2 ger katoliker stöd för apostolisk tradition, medan Apg 17:11, Gal 1:8–9 och 2 Tim 3:16–17 används protestantiskt för att all tradition måste prövas av det apostoliska evangeliet i Skriften. Det leder till att den troendes bibelläsning placeras inom kyrkans minne och läroämbete. Historiskt finns tidig regula fidei och gudstjänsttradition, men frågan är om senare katolska traditioner har samma styrande status som apostlarnas undervisning. Därmed blir traditionens identitet avgörande: apostolisk överlämning måste skiljas från senare kyrklig sed.
Källa: Dei Verbum 8
Skrift och Tradition skall tas emot med samma vördnad
Kort beskrivning: Båda hör till samma depositum fidei och skall hedras gemensamt.
Konsekvens: Detta är officiell katolsk undervisning, även om det inte alltid är en dogm: båda hör till samma depositum fidei och ska hedras gemensamt. I praktiken får kyrkans apostoliska överlämnande en verklig tyngd som kan avgöra lärofrågor där protestanter vill stanna vid Skriftens uttryckliga eller nödvändiga innehåll. 2 Thess 2:15 och 1 Kor 11:2 stödjer respekt för apostolisk tradition, men Mark 7:8–13 visar också Jesu skarpa varning mot traditioner som skymmer Guds bud. Protestantisk invändning är därför att tradition kan vara värdefull, men måste stå under Skriften och kunna reformeras. Historiskt är problemet inte att kyrkan har tradition, utan att senare traditioner ges samma vördnadsnivå som de inspirerade skrifterna och därmed kan binda samvetet. I praktiken blir reformationens princip om reform efter Skriften svår att förena med denna symmetri.
Källa: Dei Verbum 9
Förkunnelsen skall bygga på Skrift och Tradition
Kort beskrivning: Innehållet i predikan disciplineras av katolsk källprincip.
Konsekvens: Här blir “Förkunnelsen ska bygga på Skrift och Tradition” inte bara ett råd utan en faktisk kyrkorättslig regel som styr hur kyrkan ska handla. Spänningen mot NT syns i att 1 Kor 11:23–26 visar apostolisk överlämning, men 2 Tim 3:14–17 framhåller Skriftens undervisande kraft. Frågan blir särskilt känslig när utombiblisk tradition blir bindande norm för lära och praxis. För enkel lärjungatro kan det bli svårt när personlig bibelläsning underordnas ett omfattande traditionsbegrepp. Protestanter kan ofta erkänna tradition som vittnesbörd, men gör den normalt underordnad Skriften och vägrar ge den samma styrande nivå.
Grundarnas anda och legitima traditioner skall bevaras vid förnyelse
Kort beskrivning: Reform får inte bli identitetsupplösning.
Konsekvens: Detta är officiell katolsk undervisning, även om det inte alltid är en dogm: reform får inte bli identitetsupplösning. Här märks spänningen mot NT i att 2 Tim 3:14–17 betonar Skriftens undervisande kraft, medan Joh 16:13 och 1 Kor 11:23 visar apostolisk överlämning. Det blir problematiskt när tradition eller senare kyrkligt arv får bindande normstatus vid sidan av Skriftens text. För enkel lärjungatro kan det kännas tungt när efterföljelse av Jesus kräver accepterande av omfattande traditionsauktoritet utöver bibelläsning, bön och mission. Från protestantiskt håll kan man erkänna tradition som vittnesbörd, men gör den normalt underordnad Skriften och vägrar ge den samma vägledande och bindande nivå. Historiskt rör det ofta modern katolsk tolkning av äldre teman.
Källa: Perfectae caritatis 2b
Grundarnas intentioner och sunda traditioner skall troget bevaras
Kort beskrivning: Bevarande av karisma.
Konsekvens: Regeln betyder att grundarnas intentioner och sunda traditioner ska troget bevaras. Spänningen mot NT syns i att 1 Kor 11:23–26 visar apostolisk överlämning, men 2 Tim 3:14–17 framhåller Skriftens undervisande kraft. Praktiskt får liturgi, utbildning, ordensliv, egendom och pastoral praxis en bindande kyrklig form som påverkar vardaglig lärjungagemenskap. Frågan blir särskilt känslig när utombiblisk tradition blir bindande norm för lära och praxis. Den kan kännas institutionellt tung om Jesu ord och apostlarnas undervisning måste läsas genom senare tradition som bindande tolkningsram. Protestanter kan ofta erkänna tradition som vittnesbörd, men gör den normalt underordnad Skriften och vägrar ge den samma styrande nivå. Även om reglerna kan ändras, formar själva rättstänkandet hur katolsk kyrka förstås.
Apostlarna överlämnade uppenbarelsen både muntligt och skriftligt
Kort beskrivning: Det apostoliska arvet förmedlas inte bara genom texter utan också genom levd tradition.
Konsekvens: Detta är officiell katolsk undervisning, även om det inte alltid är en dogm: det apostoliska arvet förmedlas inte bara genom texter utan också genom levd tradition. Här märks spänningen mot NT i att Apg 2:42 visar trohet mot apostlarnas undervisning, men Mark 7:6–13 varnar för traditioner som tränger undan Guds bud. I praktiken görs Skrift, Tradition och kyrkligt tolkningsämbete till ett sammanhållet sammanhållet system, inte tre fristående eller konkurrerande auktoriteter. Kol 2:8 skapar spänning när senare kyrklig tradition får styrande funktion bredvid Skriften. Den kan framstå som institutionellt tung om Jesu ord och apostlarnas undervisning måste läsas genom senare tradition som bindande tolkningsram. Från protestantiskt håll kan man erkänna tradition som vittnesbörd, men gör den normalt underordnad Skriften och vägrar ge den samma vägledande och bindande nivå. Historiskt rör det ofta modern katolsk tolkning av äldre teman.
Källa: Dei Verbum 7